Welcome, TIMECODE ALPHA!

METALCENTRAL,SWE

Band: Timecode Alpha
Titel: Freakshow
År: 2009
Bolag: Spinfox
Betyg: 9/10
Recensent: Janne Stark

Under väntan på att ACT ska få tummarna ur och släppa en uppföljare till den lämpligt betitlade ”Silence”, välkomna TIMECODE ALPHA. Ok, i ärlighetens namn ska TIMECODE ALPHA inte ses som något substitut för ACT, vi snackar ett högst intressant band med sitt eget sound men i samma genre. Denna nya konstellation innehåller de otvivelaktiga talangerna hos före detta BISCAYA-sångaren Mads Clausen, gitarristen Peter Lazar och basisten Ken Sandin.
Vi snackar drama här! Denna platta är som en film, där varje låt går igenom faser, bygger upp spänningar och släpper ut dem. Jag är riktigt imponerad av de intrikata arrangemangen och det sätt på vilka låtarna går igenom så många olika stämningar och känslostämningar. Ibland hör jag lite gamla YES, dock uppdaterat. I den mörka och tunga ”Face The Ground” bygger de upp samma typ av melankoliska stämning som grannarna i EVERGREY, med Mads till och med påminnande om Tom Englund. Ibland vistas de i samma terräng som prog-mästarna PAIN OF SALVATION, som i den nästan dissonanta ”You Have To Understand” och den suveräna ”Illusion”, som även har sina SAGA-aktiga moment. Just när man nästan håller på att drunka i mörker och tunga känslor, kommer den upplyftande (musikaliskt i alla fall) ”Do We Care At All” som ett ljus i mörkret. Trots sina ganska hårdtuggade musikaliska komplexiteter har plattan faktiskt något av en hit i sjung-med-i-refrängen-låten ”Driving My Car”. Produktionen signerad bandet och Andy LaRoque är oklanderlig med ett rent, ambient men ändå fett sound, plus alla små trevliga effekter som dyker upp när man minst anar det. Detta är inget annat än ett progressivt mästerverk från ett band jag redan längtar efter att höra mer av. Förutom tidigare nämnda musiker finns här gästspel från folk som trummisen Svetlan Råket, sologitarristerna Andy LaRoque, Johan Randén, Mattias Moberg, Patrik Hansson samt vokalisterna Angelica Olausson och Fredrika Clausen.

METAL.IT
L’impatto del metal, la fantasia del rock progressivo, la classe del migliore hard melodico e un pizzico importante di schizofrenica teatralità, condita da un’estetica Grand Guignol (tra il maestro Alice Cooper, i Death SS di “Humanomalies” e gli incubi di Tim Burton), sono gli ingredienti fondamentali di questa bellissima “strenna”, che Babbo Natale ha voluto concedermi addirittura in anticipo rispetto alle tempistiche usuali (si vede che sono stato proprio “bravo”!).
In realtà, “Freakshow”, l’album di debutto degli svedesi TimeCode Alpha è uscito nell’estate di quest’anno, ma solo ora, mentre il mondo è pervaso dalla “classica” frenesia natalizia, giunge ad allietare le mie giornaliere sessioni d’ascolto indirizzate alla ‘zine più “gloriosa” del web.
Il disco è una vera sorpresa, riesce a far convergere, filtrandoli in maniera assolutamente carismatica, brandelli dell’aristocrazia britannica di Yes, Genesis ed ELP, bagliori della titanica forza espressiva dei Black Sabbath e dei Rainbow dell’era Dio, la sensibilità melodrammatica dei Queensryche, mescolati con la tipica vocazione scandinava al class rock, in un “frullato” sonico in cui le prestazioni di band come Dream Theater, Evergrey, Pain Of Salvation e A.C.T, appaiono come credibili e prolifiche contiguità artistiche.
Se Mads Clausen (Biscaya, Empire, … davvero eccellente la sua prestazione!) e Ken Sandin (Alien, DaVinci, Swedish Erotica, Kee Marcello's K2, …), sono “vecchie” conoscenze che, grazie al loro curriculum, garantiscono preparazione, affidabilità e pure una certa “predisposizione” naturale ad alcuni dei soggetti trattati, “l’incontro” con Peter Lazar, che del progetto è il fondatore e il principale compositore (oltre che coadiutore esecutivo), rappresenta per il sottoscritto una circostanza degna di evidenziante nota, tanta e tale è la qualità con la quale egli rende i brani del suo gruppo momenti di notevole creatività senza perdere mai di vista la loro efficacia e fruibilità.
Nessuna soluzione particolarmente “cerebrale”, quindi, ma tanta buona musica tecnicamente ineccepibile, concepita con grande attenzione, maturità e intelligenza, fatta di armonie enfatiche, eleganti, colte e volubili, e tuttavia sempre sagacemente catchy.
Un organetto “d’ordinanza” introduce la title-track, e la sua melodia vaporosa e risoluta ci conduce ad una “Driving my car” contemporaneamente “solenne” e “accessibile”, seguita dal mood seduttivamente tenebroso di “Face the ground” e di "Liar”, dall’incedere fatale e “alienato” di “Illusion”, stemperato nelle melodie iridescenti di "Do we care at all”.
“If my lips could reach God’s ear”, "You have to understand”, “What’s the point” e, in parte, pure gli arrangiamenti forbiti di “Mr. Looser” mostrano il versante più propriamente vicino “all’art-rock” della band e accontenteranno chi cerca sensazioni maggiormente “stranianti” e immaginifiche, mentre il “dramma” di “Confess before God” riporta il clima sonoro su territori palesemente cupi ed evocativi, "You rock my world” prosegue l’opera di conquista sensoriale tramite un tema raffinato ed emotivo, e con la buona “Create” (e la breve reprise dell’opener), si chiude un albo piuttosto avvincente, che si avvale, a ulteriore garanzia di una resa sonora nitida ed equilibrata, del missaggio del noto e abile Andy LaRoque, il quale appare anche come uno degli importanti ospiti di questo “Bizzarro Spettacolo”, dove scintille di genialità non “ostacolano” la riuscita di belle canzoni.
Un’ultima notazione, che si riallaccia all’incipit di questa dissertazione: dal 1° dicembre è disponibile “Try to make nice” (Spinfox/Manora Records) un singolo natalizio i cui proventi andranno all’UNICEF.
Potenza, estro, classe, acume e pure filantropia … non manca proprio nulla ai TimeCode Alpha per farsi apprezzare da chi ama le cose non banali, fatte con passione autentica e caratterizzate da un gusto artistico superiore.
Freakshow
Timecode Alpha
Published by Bernardo Pacini
7,5

21.11.09
UNPROGGED MAGAZINE
www.unprogged.com

Welcome to my freakshow!
E appare, fantomatico, tra fumate rosse e scenografie Burtoniane, Peter Lazar, burattinaio di questo splendido debutto svedese, targato Timecode Alpha e intitolato proprio Freakshow.
Siamo orgogliosi di essere i primi in Italia a recensire questo piccolo diamante grezzo, passato perlopiù inosservato da tutte le webzine italiane e, in generale, europee.
Il disco in questione è un lavoro spumeggiante, uno di quelli che non annoia, pur calpestando orme già profonde sui sentieri del prog. Si tratta di un lavoro a metà tra l'hard prog settantiano e il progressive metal, generi che Peter Lazar ha sempre apprezzato, e che lo hanno influenzato nella composizione della sua musica.
Melodia, potenza, eclettismo e colore: fuochi artificiali e dark-artisti circensi.
Peter Lazar non nasconde la sua passione per i connazionali Pain of Salvation neanche in sede di composizione: Gildenlow & soci fanno capolino spesso e volentieri, in un bel connubio con Evergrey, Mind's Eye, Mechanical Poet, Ayreon, Toto. Tutte queste influenze, che certamente riscontriamo, non sono però indice di poca originalità: al contrario, Lazar riesce a creare episodi musicali carichi di pathos, riportando alla memoria mostri sacri del genere, e non a causa di beceri citazionismi, quanto piuttosto ad evidenti (sane) analogie nel gusto compositivo e ad una generale ottima conoscenza dei ferri del mestiere (furberie comprese).
La forma canzone è spesso rispettata, i ritornelli, sorprendentemente catchy, sono interpretati da un Englundiano Mats Clauden, le parti strumentali sono curate, varie e geniali negli arrangiamenti: tutti ingredienti che fanno del pastiche una pietanza succulenta e (ebbene si! ) originale, da gustare e rigustare.

Freakshow è un ottimo biglietto di presentazione per i Timecode Alpha, che ci auguriamo non debbano rimanere una fugace meteora. D'altronde, tutto ci fa sperare il contrario.
5/6


METAL COVENANT
Time Code Alpha - Freakshow Published November 18 2009
www.metalcovenant.com
While waiting for ACT to get their thumbs out and release a follow up to the appropriately entitled "Silence", please welcome Time Code Alpha. Ok, in all honesty, Time Code Alpha shall be seen as no substitute for ACT, we are talking a new highly interesting band with its own sound but in the same genre here.

Time Code Alpha features the undisputed talents of former Biscaya singer Mads Clausen, guitarist Peter Lazar and bass player Ken Sandin who has been seen in bands like Alien, DaVinci, Transport League etc. One of the reasons I compare the band to ACT is because they share the same type of theatrical side to their progressive/symphonic music. We're talking musical drama here, people. This album is like a movie, with each song going through phases, building up tensions and releasing them.

I'm quite impressed with the intriguing arrangements and the way the each song is going through so many different moods and motions. I do hear some vintage Yes in places, but it's all very much updated. In the dark and heavy "Face The Ground" they build up the same type of melancholia as Evergrey, with Mads even sounding a bit reminiscent of Tom Englund. At times they move in the same terrain as dark prog-masters Pain Of Salvation, like in the, at times, almost dissonant "You Have To Understand" and the totally outstanding and powerful "Illusion", which also features some small almost Saga-esque titbits.

Just when you're almost drowning in darkness and heavy emotions, in comes the uplifting (at least musically) "Do We Care At All" like a light in the dark. Despite all its chewy musical complexities, the album does have something of a hit in the hum-along-chorus-rocker "Driving My Car". The production by the band and mix by Andy Laroque are impeccable with a clear, ambient and yet very heavy sound, plus all nice and well incorporated effects that fly by when you least expect it. This is nothing short of a progressive masterpiece by a band I'm already looking forward to hearing more of.

Besides the above musicians the album features a number of guests such as drummer Svetlan Råket (Zello), lead guitarists Andy LaRoque, Johan Randén, Mattias Moberg, Patrik Hansson, singers Angelica Olausson and Fredrika Clausen.

Performance Originality Production Vocals Songwriting
10 9 9 9 10
Summary
9,5 chalices of 10 - Stark



TIMECODE ALPHA “freakshow”…
Mardi 28 juillet 2009

PROG AND ROCK
http://www.prog-rock.fr/?tag=timecode-alpha

Voilà un groupe que je viens de découvrir, via LISA LARUE…(le groupe avec JOHN PAYNE, le chanteur qui a officié chez ASIA…je vous en ai déjà parlé!…l’album est en route!…)…voici donc TIMECODE ALPHA…une petite merveille…et je pèse mes mots!…c’est bien simple, il y a dans ce groupe tout ce que j’aime en terme rock-prog-hard-prog…des musiciens hyper talentueux, de l’agressivité, mais pas trop, de superbes mélodies, de l’originalité et un chant d’enfer…un chant digne de ce nom!!!…moi qui suis un grand fan de EVERGREY et PAIN OF SALVATION, je ne peux que me régaler à l’écoute de ce superbe album…mais attention, TIMECODE ALPHA n’est pas un clone de ces deux groupes…ils y a des influences, on ne peut pas le nier, mais sur l’ensemble de l’album, PETER LAZAR, fondateur du groupe, a su poser son empreinte personnelle sur sa musique…”liar - dancing with the devil” & “whats the point” en sont deux superbes exemples…il y toujours dans les compositions cette limite de “presque” rupture entre hard-prog et prog…voir parfois heavy que j’adore…et je vais oser…oui, j’ose, pour ceux qui écoute encore, comme moi, STYX (époque du superbe “caught in the Act”…revisionnez le dvd!…) ou encore MEAT LOAF pour certains arrangements, sur certains titres vous y retrouverez de petites influences, ici et là…notament sur un titre comme “do we car at all” & “mr looser”…excellent!!!…bref, vous aurez compris qu’il est assez difficile de se faire une idée avec juste 2 ou 3 titres…car “freakshow” est vraiment un album à “facettes”…c’est après plusieures écoutes que l’on ressent pleinement la force de la musique…et pour bien le comprendre, il n’y a qu’à regarder le nom des musiciens, il y a du beau monde!…voilà donc un album qui va encore être dans la “valise” de mon ipod pour les vacances…et peut-être aussi dans le votre…à vous de voir, moi, c’est tout vu, j’adore!

4/5


PROGRESSIVE AREA
http://www.progressive-area.com/index.php?option=com_content&task=view&id=1275&Itemid=2

Peter LAZAR est un grand enfant. Sur Freakshow, il nous invite, en compagnie de ses acolytes de TIMECODE ALPHA, pour son spectacle de l’étrange et s’est grimé pour l’occasion en un monsieur Loyal un brin inquiétant, un genre d’Alice COOPER scandinave en stage chez les frères Grüss, tirant les ficelles d’un groupe dont il est le fondateur.

L’album débute par le morceau « Freakshow », avec son intro musique de cirque suivi d’un rock prog de bon augure pour la suite. Ensuite les morceaux s’enchainent, constitués en grande partie par du Heavy Prog rappelant PAIN OF SALVATION ou EDGUY (« Driving My Car », « Liar », What’s The Point »), certains y verront sans doute une petite touche de SPOCK’S BEARD. « If My Lips Could Reach God’s Ear » possède quant à lui des saveurs chaleureuses, estivales, confirmant ainsi le vieil adage : « les gens du Nord ont dans le cœur le soleil qui manque à leur décor ». Et que dire de « Mr Looser », si ce n’est qu’il s’agit, j’ose le dire, de la petite perle de Freakshow, du prog dans ce qu’il a de meilleur, mêlant les diverses influences susnommées à d’autre comme TOTO avec une petite pointe de MEAT LOAF (pour certains arrangements) et de MEGADETH (surtout au début de la ligne de chant). Nous noterons par ailleurs que la production de cet opus est signée Andy LAROQUE, surtout connu pour être le guitariste de KING DIAMOND mais qui est également un musicien et un producteur renommé et prisé dans le joyeux monde du Metal.

Malgré les quelques craintes que j’ai pu éprouver à la vue de la pochette et à l’écoute du début du morceau éponyme, car je dois l’avouer, je dois être une des rares personnes en ce bas monde à qui le cirque, fête foraine ou assimilés escagassent les neurones, force est de reconnaitre que c’est un très bon album, en rien novateur certes, mais terriblement efficace, là est bien l’essentiel.
8/10

ART ROCK


Gruppen som inte egentligen fanns tills plötsligt en dag med mängder av träffar på myspace gjorde verkligheten till en annan. Vi talar om dryga 6-siffriga träffar på en vecka och grundaren Peter Lazar blev då mer än ett hett villebråd bland skivbolagen.

Efter en hektisk tid for nämnda Peter samt basisten Ken Sandin och vokalisten Mads Claussen (Biscaya, Empire) till Sonic Train Studios med Andy LaRoque bakom rodret. Inbjudna gäster som Svetlan Råket (trummor), Mattias Moberg (gitarr) och Johan Randén (gitarr) gjorde ju inte saken sämre. Fler gästmusiker finns också sedermera på gästlistan.

Resultatet är en rätt så mörk skapelse med en del flörtar åt filmmusikens värld. Inledande tillika titelspåret ”Freakshow” känns som en bra sammanfattning av plattans koncept även om den går åt det mer lättsamma, låten avslutar även albumet om än i en kortare variant.

Infot förtäljer en musikalisk blandning av klassisk Yes anda mot dagens band som Pain Of Salvation vilket också känns som en träffande beskrivning. Vi talar alltså inte direkt om radiovänlig stycken. Grundstommen är ändå det melodiösa som infiltrerats mellan diverse snäva vändningar, taktbyten och instrumentala utsvävningar. Nu är det trots alla sk progressiva inslag ändå i grund och botten en rätt så rockig platta och borde även tillgodose vänner av klassisk rockmusik.

”I'm in Love with My Car” är en välkänd skapelse från Queens trumslagare tillika sångare. Vad har då detta med TimeCode Alpha att göra? Inte så mycket mer än att titeln på spår två är närbesläktat ”Driving My Car” och faktum eller snarare mitt eget tyckande till vokalisten Mads Claussen sång som ofta känns lik en hybrid mellan just Roger Taylor och Yes-vokalisten Jon Anderson.

När vi ändå är inne på jämförelse med andra band så kommer vi osökt in på Evergrey. ”Face, the Ground” går inte bara i Tom Englund vemodiga anda, vissa likheter i sången går heller inte att bortse ifrån.

Favoriter finns det naturligtvis även på denna platta, ”Mr. Looser” sticker ut och nämnda ”Freakshow” samt ”Driving My Car” fastnar rätt på omgående. En helgjuten produktion som kan kräva sina lyssningar men som vinet smakar allt bättre med tiden:)



www.myspace.com/timecodealphasweden

www.timecodealpha.com



8/10



Conny Myrberg